torsdag 29 september 2016

Att vara eller icke vara

Bilägare.
Det är frågan.
Och det har det varit i ett års tid och vi har inte kommit fram till ett dret. Vi sitter fortfarande och trampar på opumpade cyklar eller fiser på kollektivtrafikens säten som om vi vore miljöpartister. Ja, det vet ni ju, eftersom det känns som min blogg på senaste blivit en kanal utåt om hur jag transporterar mig till och från saker.

Det är ju sen gammalt att cykeln har tagit en lite väl stor plats i den här bloggen hela sommaren, ber om ursäkt för detta..

Men häromdagen provkörde vi en hel drös bilar, eftersom jag vid ett svagt tillfälle (läs trött i bena efter älvsborgsbron och medgörlig efter ett glas vin) erkände att vi nog kunde unna oss en bil ändå. Att gå från xc60 till nissan micra, till buss och nu till cykel känns ju som ett tragiskt molkom fall bara. Igår tillexempel var klockan fem i träning och jag hade fastnat på hisingen.
Hyrde en bil för att inte missa de sista 45 minutrarna av träningen och kände nånstans där att det här inte är hållbart... Vi är ju i åldern vi ska klättra uppåt, inte slå av på takten. Men 5 600kr i månaden som en bil skulle innebära för oss är ju bara lite too much ändå. Jag ser bara massa charterresor försvinna när jag räknat ihop bensinkostnad, tullpriser och dyra parkeringsavgifter.. Men att sista minuten hyra bilar bara för ett träningspass känns ju inte heller så ekonomiskt.

Sedan har jag tröstat mej med att jag inte behöver äta mindre kött på grund av miljön eftersom jag iallafall inte bidrar till avgasutsläpp, och att cykel är riktigt bra vardagsmotion. Fast återigen är jag så lite intresserad av miljöfrågan och jag känner att cykel som motionsform kanske är mer lämpat för de där medelålders kontorsmänniskorna som inte tränar friidrott, crossfit på fritiden och håller i idrottslektioner under dagarna.
Häromdagen skulle jag cykla till en skola, men då den låg borta i tjotahejti kom jag tyvärr aldrig hem igen, dock körde jag fel och vilse på varenda liten småväg jag kunde hitta... Eller alltså hem kom jag ju sen tillslut, men då missade jag ju min egna träning och att vilseköra en cykel i Göteborgsslummen kändes inte som ett bra substitut för frivändningar och ryck och sånt.
 Så jävla bra träning är det ju ändå inte. Fan vad seg man blir. Årets mest oexplosiva träningsform. Och ser man på låren på alla spinninginstruktörer där ute i världen så blir det ju ännu mindre lockande. 

Så det blir alltså bil. Det hör ni ju. Och eftersom jag lever med mannen som ska maximera varenda jävla situation (förlåt Per, "optimera") så verkar det bli en volvo v40, en Mazda 3, eller en Seat Ibiza cupra. Jag hade kunnat tänka mej en söt liten röd begagnad skrutthög som man kan döpa till nått charmigt och tar mig från A till B utan rövkramp. Gärna med automat och inbyggd GPS, vilket visst inte riktigt gick ihop sig. Vi får lägga hela veckopengen med andra ord.
Har provkört alla tre nu, fastnat för en... To be continued!
/dronsan

tisdag 30 augusti 2016

Vid sjön

Brb livsnjuter i Värmland. Snart tillbaka osv. /dronsan

fredag 19 augusti 2016

Jag erkänner!

Jag är en medgångssupporter av RANG. Jag ser på damfotboll. Frivilligt. Känslan är ungefär det samma som när jag sitter i kyrkan. Föräderi. Föräderi mot egna principer. Sen att jag uppskattar dessa runtlöpnade damer med boll med än guds ramsor är iochförsig ett tecken på att jag nånstans är en vettig människa. 
Är det OS så är det OS. Och final är final. Patriotismen är PÅTAGLIG. Sen att jag druckit ett glas vin brukar ju också göra mej mer medgörlig så det kanske inte är av 100% genuint intresse jag tittar på denna match egentligen. (Uppenbarligen inte eftersom jag väljer att blogga istället) 

Jag hoppas de vinner iallafall. Det vore fint. Lika mycket som jag blev glad när en herre tog en medalj i nån form av hästsport. Det är nästan ännu konstigare. OS-viruset kallas det. Gör konstiga saker med en. Men bättre än zika-viruset iallafall.
OS-viruset alltså. Andra symptom är att man offrar det finaste man har som barnlös (sin goda natts sömn) för att kolla på ett 800m lopp. Nu var det visserligen en gammal kär vän som sprang, och det tog ju faktiskt under två minuter så det var väl inte så farligt. Har hört att om man är småbarnsförälder är pauser från sitt nattliv betydligt mer obehagliga än eurofori och betydligt längre än två minuter. 

Häromdagen spolade jag i evigheter för att se reprisen av en bronsmatch i brottning. Med en människa jag inte ens visste existerade för två veckor sedan.

Vart vill jag ens komma..? Jag vet inte. Jag har druckit vin så jag tar fan inget ansvar för att detta inlägg ska hamna någonstans vettigt. 

Nu är det halvlek. Sverige-Tyskland noll noll. Jag borde fokusera mera sen. Men sen är det ju svårt när det är så fucking astråkigt. Väntar till sammandraget. Dvs straffläggningen. Fotboll är ganska astråkigt överlag. Tänkte ge er en utläggning om varför i nästa inlägg. Det är befogat!
/dronsan

söndag 14 augusti 2016

Köttigt!

Alltid lika gött när en bit av Värmland kommer och hälsar på! Min storebror och hans nya, underbara Emelie valde att sätta åldersrekordet hos oss i helgen! Vi drack mango-pango och hade kött bonanza på Tranquilo så att Majornas veganelit hade hjärtinfarktat. Faktum är att all denna veganhets börjar provocera mig en smula. När jag inte ens kan få vanlig jävla mjölk i kaffet får jag lite lust att smula salami i baristans ansikte. Oj nu kom jag helt från ämnet här. Värmland. Födelsedag. Det var iallafall trevligt. Roligt. Underbart! Kom igen, snart, snälla kära ni! 
In other news! 
Klistrade ihop ett litet OS-Bingo häromdagen och har fått några deltagare!
Mest var det lite långskottiga alternativ bland de valbara att sätta på sin bricka, men vissa played safe och fick således BINGO ganska snabbt efter att Sara Sjöström gått ur bassängen. Får slänga iväg ett grattis till Johanna i Finland, Min instagramkompis som jag pinsamt nog inte kan namnet på, också pappa! Pris får jag fundera ut, kanske bara äran i min bligg får räcka, när man inte vågar gå utanför boxen..? För egen del är jag en ruta från en diagonal trea, när Mats Wennerholm sågade Phelps för bristande moral, och Sara tog guld på simturen. Dessvärre åkte Daniel Ståhl ut i kvalet så någon chans till minnesvärd intervju blir svårt, och Kohei Uchimura fastnade tyvärr inte i vinkelvolten. Jag är nog ute ur spelet, ni andra: full bricka gäller nu!  

/Dronsan

fredag 5 augusti 2016

Skagen ToR

Sååååå förra veckan tog vi en liten cykeltur till stranden. Vattnet var alldeles medelhavsklart och så salt att mina bultande quadriceps flöt tyngdlöst under de fem minutrarna jag hann bada innan vi var tvungna att cykla tillbaka igen.

9 mil cykel för att få bada i fem minuter, tjaa vad gör man inte? Här kommer iallafall sagan om cykelturen till stranden, eller berättelsen om hur mina quads tappade funktionen i en vecka.

Det började med att jag kände att jag ville ha en utmaning, och efter att min kära far varit flitig på att cykla i Danmark de senaste somrarna, och pratade om hur gott det var att cykla längst rapsfält i ett land som är helt plant så var jag och Per lite semi-sålda på idén efter en sen grillkväll på Hammarö. Ytterligare en sommar jag inte står på tävlingsbanan gör att jag måste hitta utmaningar på andra håll och denna kändes väldigt långt utanför min bekvämlighetszon, på ett spännande sätt! Utmaningen blev att ta morgonfärjan till Danmark, cykla från Fredrikshavn till Skagen för att hinna ta ett dopp, och sen cykla tillbaka för att hinna med sista båten hem! Lämna hemma klockan sju på morgonen och vara tillbaka innan midnatt. Borde väl gå..?

Har ju cyklat över Älvsborgsbron nästan varje dag i ett par veckor på väg till träningen så i min värld är jag lika cykeltränad som Bradley Wiggins eller tjommen som vann Tour de France. Jag har ju dessutom köpt en fräsig mountainbike från cykelnörd via blocket så jag är ju en klockren Gore Tex-motionär nu! (ni vet en sån som satsar stenhårt på attributen så det inte ska märkas att man inte riktigt har det som krävs rent prestationsmässigt. Ni ser dem ofta på gymmet, de är snabba med att köpa en lättviktssko för att spara 400g även om deras bukfetma flera gånger om slår ut den vikten).

 Älvsborgsbron är, för er som inte vet, slutsträckan av en tio minuters stegring rakt uppåt, med lastbilar på ena sidan och stup rätt ner i älva på andra sidan. Den blåser och tårarna och mjölksyran sprutar ikapp. Mjölksyran eftersom jag är mer tränad för korta maxinsatser än långspurtar, och tårarna för att jag är livrädd att inte hålla en rak kurs och endera hamna under lastbil eller ner i vattnet. Sedan går det nerför i cirka fem minuter där mina lår kan få återhämtning och en tår av tacksamhet över överlevnad och från vinddraget kan förekomma.
 Där har vi min dagliga cykelträning. En intensiv kvart.
5,5h är längre än en kvart, visade det sig. Även fast det inte var någon uppförsbacke med väl säkert 10 sekundermeters motvind så hade jag underskattad min cykelförmåga enormt. 4,5 mil ut till Skagens spets för ett välförtjänt dopp, en kolhydratsuppladdning med Smörrebröd, Tuborg och Danska Wienerbröd och sedan upp på cykeln för att hinna med sista färjan tillbaka till Sverige igen.

Vi hann, men det krävdes att jag stod upp och cyklade 2/3 av sträckan hem. Som mest bestod av motvind, och ett mantra att jag aldrig ska ta ett enda jävla cykeltramp någonsin igen. Är man van tabataintervaller på 20 sec är monoton cykling över fem timmar ett involverande av helt andra muskler än jag någonsin har haft. Fram till denna cykeltur till stranden har nog mitt livs hittills bästa fysiska bedrift varit att hoppa 18cm över mitt egna hövve, men frågan är om inte 9 mil på cykel under en dag slår det?! Jag tror det. Pappa däremot var lika berörd som om han just söndagsåkt till macken för att köpa mjölk. Per la ibland sin hand på min rygg, som för att liksom ge mej extra skjuts framåt vilken var den finaste kärleksförklaring och härligaste beröring jag någonsin fått.

På färjan hem igen åt vi den mest fantastiska buffé och efter en timme tänkte jag att det här var ju härligt, det måste vi göra om igen nästa sommar!

Det var sagan om cykelturen till stranden det! Ska vi ha lite bilder till det? Jadå:
Dagen innan ska man kolhydratsladda..
Och fylla på koffeindepåerna!
Strax efter sju rullade vi iväg mot Stena Line-terminalen på andra sidan stan!
Efter ett par timmar på båten och tre på cykeln var första Tuborgen i vackra Skagen helt underbart! Pumpade biceps och trötta quadriceps..
Tror den ölen satt rätt bra!
....Likaså detta wienerbröd!
Bästa doppet i mitt liv tror jag!
Aldrig varit lyckligare att vi hann med sista färjan hem heller! Kom iväg en halvtimme för sent från Skagen så alla vattenpaus-stop och ben-vila längst vägen fick rationaliseras bort.. 

Och målet om att vara hemma innan midnatt..? Joråsatte! 
Natten var dock rätt oskön... många kylklapmpar fick vila på intima delar. Och ifall ni ser dem i min picknickväska bredvid min lunch så är de faktiskt tvättade...
/dronsan


onsdag 3 augusti 2016

...Hej!

Alltså nej.. Vafan är det jag ser..?
Klickade mej in på min egen blogg för första gången sen Jesus gick på vatten och får till min fasa se att jag blandat ihop två ganska viktiga begrepp.
Jag brukar inte vara så petig, men i just detta fall kan jag inte riktigt släppa att jag i en månads tid frontat med skrytet om att jag markat strax under trettio kilo.. "Halva min kroppsvikt" vs "dubbla min kroppsvikt" råkar ju vara en viss skillnad, inte för att jag någon stjärna på varesig matematiska termer eller styrkelyft, men så mycket hänger jag med.
Undrar om folk trodde jag var ironiskt eller bara att jag faktiskt var svagare än gammelfarmor? Båda två stämmer ju annars rätt bra in på mej.
Jag borde kontroll-läsa mina inlägg hädanefter.
Det här inlägget känns lite som om jag kommit tillbaka till jobbet efter semestern, låser upp dörren till kontoret bara för att upptäcka att jag glömde slänga påsen med räk-skal innan jag stämplade ut efter midsommarfesten med kollegorna.
Appropå möggliga havsrester. Efter att jag förra sommaren var strandad i Birmingham så svor jag på att nästa sommar skulle spenderas i Sverige så jag kunde få bada. Bada på sommaren är lika viktigt som att träna, äta och sova. Fundamentalt liksom. Så hur fan gör man i Göteborg? Det har gått åt helvete. Kan vi prata om det här faktumet att det är SKITÄCKLIGT att bada i havet? Är det bara jag som ser tången, och de möggel-lika algerna som ser ut som gröna clown-peruker med monsterkrull som simmar runt längst vattenbrynet? Och medan vattnet i sig är så grumligt att man inte ens ser sin kropp när man är i, är klipporna så överbefolkade att man alltså tycker att ett par meter till nästa sol-sällskap är socialt accepterat?!
Nästa sommar blir i värmland. Vid sjön. Där man kan bada hur länge som helst utan att vilja duscha i handsprit så fort man kommit upp. Där man kan slänga sig på cykeln och vara i vattnet fem minuter senare. Sedan behöver man inte sitta på varandra på klipporna heller.
 Gud vad jag klagar. Fast när jag ändå är igång är det lika bra att få ur mej allt på en gång. Saltet svider i ögonen och förvandlar mitt hår till stålull. Så, nu är jag klar.

Ni som gillar "bästkusten". Till er hyr jag ut vår lägenhet nästa sommar, då ska jag som sagt vara i Värmland.
Nu ska jag ta mitt morgonkaffe så jag ser livet från den ljusa sidan igen!
/dronsan

onsdag 6 juli 2016

Inte för å skryta men..

Jag markade nyss mer än halva min kroppsvikt.

Okejrå det var bara för å skryta. 
Bilden är oklar. En slags selfie i brist på bildbeviset som nån kanske kräver. Eller en slags snigel i ögat till min sambo som efter nio år tillsammans inte har en aning om min ögonfärg och chansar på blå för att safe:a. Hallå jag som trodde han målade hela lägenheten grön för att jag skulle matcha snyggt, där, fastkedjad i köket?! 

Jaja! Persen sprutar in nu när jag görnya  övningar. Även shoulderpress, 25kg är ett pers som jag får ringa i klockan för. Det mina vänner är dock ingenting jag kan skryta med. Jag blev förvånad själv över hur otroligt klen jag var. Men det får räcka så även om det är pinsamt lite. Vill inte riskera att bli biffig. Att jag klarar att dra stången över huvudet räddar mig ju iallafall från framtida pinsamma situationer på gymmet! Tumme UPP!
Inlägget har ju inte haglat in på senaste, men till ni var med sen starten, det här är till er:
Plågade i mej en potatis i helgen för rätt ska va rätt. Jag ska ha mitt straff. 
På Ullevi har jag funktionärat och volontärat hela helgen. Tänker att det ger mej bra karma att lägga upp staven i ösregn, plocka tejprester och få säkerhetsnålar i fingrarna och coacha mina småttingar under paraply. 

Jag hade underställ, fleecejacka, tröja och vindjacka. 1 Juli. Och frös. 
Sverige, skärpning!! 
Karman skonade mej iallafall från att bli sjuk. Och att jag hittade 16 mabouchokladkakor mellan juldukarna när jag kom hem sen. 

Sist men inte minst kostar avokadosarna på ICA just nu fem jävla spänn och mormor tog brons med sitt damlag i boule-DM i skoghall! 
OCH!! Inte att förglömma, mitt fikusträd växer och frodas som aldrig förr. Jag är nöjd och glad. 

Fan vilken jävla rapportering ändå?! Det får man väl säga?
 LE - VE -RANS av Dronsan! Passa på att läsa inlägget två gånger nu för ni vet aldrig när nästa dyker upp!

Puss från Dronsan Dronsansson

lördag 25 juni 2016

Just nu...





...trivs jag bara bra på altanen. Kvällar som dessa är varför man kämpar på i november, eller hur?!

/dronsan 

onsdag 22 juni 2016

Elcykel och sklerosering

Så! Ny cykel fixad! Såg den på blocket på söndagkväll, provcyklade den efter jobbet i måndags. Den rullade framåt när jag trampade och såg sportig ut så jag köpte den! Sen trampade jag runt till flera cykelaffärer för att fixa både stöd, bättre lås och pakethållare. Fast det gick ju åt helvete när de sa att jag ju har en MTB cykel och såna kan man inte sätta stöd på?! Nehe jaha. "För de slänger man ju mot en sten eller i en buske när man kört klart sina terränglopp"
Jaha. Jag cyklar i stadsmiljö jag... Får motivera mitt val av cykel med att stan här har så förbannat mycket spårvagnsräls att man hoppar som ett riskorn hela vägen från A till B. 

Uppförsbackar har stan också ska ni veta. Visst, några nedför också för sånt där borde logiskt sett jämna ut sig. I uppförsbacken till träningen, närmare bestämt Älvsborgsbron cyklar jag som en gnu ska ni veta. Ser det som uppvärmning och antar att låren på mej efter den här sommaren kommer vara annat än mina tidigare sugrörsben. Iallafall. Där, har mitt självförtroende dagligen knäckts när jag pinnar på som bara fan och så kommer Eva-Lena, Maj-Gull och Ann-Kerstin och swischar förbi i blommig kjol. Va?! Hur?! 

Jo. Idag såg jag deras knep. De har en fakking motor på cykeln. Tydligen finns el-cyklar och jag är inte förvånad. Säkert samma gum-gäng som GÅR på löpband. Är inte själva tanken med cykel att den ska drivas med kroppen som motor? 

Nu släpper vi det här för jag går igång så ohälsosamt mycket. 

Idag har jag och mitt högerknä vart på sklerosering! Kanske kan tre års knäbekymmer nu vara över?! Värt ett försök iallafall, Folksam betalar. Två injektioner på sex blodkärl som satt där de inte alls skulle. 
Hopefully that'll do the trick!

/Dronsan

onsdag 15 juni 2016

Vem vare?! Vem vare om fakking snodde?

Jo den här räkmackan man kan glida med på..? Varfan avgår den för jag måste på. 

Jag kan fan inte anpassa mej till bussarnas tidtabeller, har inte råd med bil och imorse BLEV MIN CYKEL STULEN. Igen. Och jag behöver ta mig till platser som är längre än spring-avstånd...

Jag vet inte vad jag är mest sur över, att jag för tredje gången får min cykel stulen (ja, jag låser den såklart, inte för att det spelar roll, man tar inte andras saker även om man har öppet mål) eller att jag missade träningspasset jag var redigt sugen på pga att jag blev strandad med hjälmen på och avknipsat lås i handen utanför ytterdörren imorse...

Så jag åkte till friidrottens hus med bussjäveln istället och körde kulkast bakåt. Slängde ur mitt adrenalin och frustration över cykeltjuven och funderade på hur jag skulle lösa situationen.
Bestämde mej för att ta fler bussjävlar ut till olika sportbutiken och provköra cyklar som skulle äta upp hela min semesterkassa. Gjorde som tur är inga snabba beslut även om jag råkade ut för riktigt vassa säljare, utan sätter nu mina hopp till blocket och de som säljer andras snodda cyklar för en tiondel av prislapparna jag såg idag.  
Ingen som vill sälja mej nått i denna stil? Söker en halvfräsig sportcykel eftersom det måste gå snabbt att ta sig från A till B. Gärna över 21 växlar eftersom Göteborg är backigt som fan. Och helst ingen jävla kärringcykel för de är förbannat tunga att lyfta uppför trappor. 

Ahh. 
Orkar inte gå tillbaka till att åka kollektivt. Snälla alltså hallå. 
 Anpassa mej till en tidtabell och låta resan ta tre gånger så lång tid pga att bussjäveln ska stanna var hundrade meter.. Sitta på ett fisljummet säte där säkert minst tre farbröder har haft fis-kalas samma dag. 

Nej. Jag måste ha tillbaka min cykel, och det är NU! Du som tog den, STOPPA TILLBAKA, du som bor i Göteborg, den är blå med gula handtag, hojta om du ser den. 

Tack för att jag fick älta av mej. 

/sviken drons

måndag 6 juni 2016

"Här ser ni pajen"

Alltså den meningen har hängt med mej sen jag var mini-liten?! Jag tror den tillhör någon gammal morfar historia. Nu kom den väl till pass, för TETT' !! Här är den ju! 
Jag älskar min brevbärare. Han håller vad han lovar han! 

Nej nu ska jag vispa grädde, kyla bärz och peppa inför min 25-års fest. Igår preppade vi 68st grillspett. Det vore synd om man går hungrig hem. 

Ha en bra nationaldag, tack för att ni är hemma och hissar flagga till min ära! 
/drinsan

lördag 4 juni 2016

Äppeldialogen


Så för en tid sen beståmde jag mej för att ha lite grillparty i trägårn här utanför när jag fyller 25. För de närmaste och mina nya vänner här i Göteborg. Staten har ju den goda smaken att förlägga min födelsedag som en röd dag och invånarna brukar flagga och ha sig. Trevligt tycker jag!

Uppvuxen på en ö där alla har en halv fotbollsplan utanför dörren till bara sitt förfogande och grillar ikapp med grannen tänkte jag att grilla på gräs är en del avallemansrätten. Typ.
Men nu visade det sej så att röka cigarett hej vilt på balkongen är helt enligt lagen, även om det luktar rava, men att grilla en jävla kôrv är man mer kinkig med. Så efter jag bjudit in till grillparty fick jag höra att det var förbjudet... Fast listig som jag (fjäsk och en hel del trevlighet kommer man långt på) bad jag föreningen om dispens och fick, om jag lovade att ingen rök skulle nå mina grannar, att vi inte skulle störa eller vara högljudda.
(Här bestämde jag mig att när jag blir stor och lekt klart här i Göteborg ska jag köpa hus i Värmland och få tillbaka min frihet som människa)

Iallafall. Det är svårt att be röken snällt åka åt ett annat håll så jag fjäskade på lite extra med en skål med äpplen och ett trevligt meddelande ute i hallen till mina grannar. Hittils har jag fått en fanfar via sms från ing-Marie på våning fyra och ett uppmaning om att fler äpplen måste ut då det tydligen ska bakas äppelpaj av brevbäraren...? Jag tror detta med ett par frukter från ica kan lätta på eventuell irriterad stämning i huset under festen, och kanske tillochmed leda till äpplepajsfika på någon våning..? Jag klappar mej själv på axeln för min inställsamma sida som ofta leder till att jag får som jag vill. Och som hjälp alltså bara ett gäng äpplen! Så lätt, så lätt...


Så det var alltså en lapp. Som ledde till ett svar. Som blev en dialog. Väntar nu ivrigt på en inbjudan till fika! 

/dronsan

fredag 27 maj 2016

Hemma igen..

Då har jag precis kommit hem efter tio dagar i det stora äpplet och jag har inte rapporterat ett endaste dret?! 

Inte så konstigt med det tempot vi hade. Det var ju knappt så man hann gå på toa, sov gjorde vi så lite som möjligt och så mycket matpauser blev det inte heller. Och ingen träning hann jag med fastän mina gympaskor kom hem helt nerslitna av att ha gått gata upp och gata ner. Har ändå mer mil i benen än någonsin förut. 

Behöver rensa mina bilder, smälta all upplevelser och sova, äta, tvätta och träna ikapp lite först innan jag delar med mig mer från resan.

Jag skulle behöva en semester efter denna semester faktiskt.

Tänk att ena kvällen står man mitt på Time Square och känner att man är mitt i världens centrum, liksom där det händer och sen nästa dag är man hemma igen och får en ytterst lokal lägesrapport om vad som hänt i trädgården i Värmlandsbro i brevlådan.
 Jag har på nått vis lättare att relatera till maskrosornas intrång på morfars gräsmatta än vad alla billboards reklamskyltar och latest news vill berätta för mej. Det är för surrealistiskt. 
Förresten, sa jag att jag var med på New York 1?! Amerikanernas motsvarighet till vårt nyhetsmorgon. Vågar inte tänka på att jag visat upp mitt fula och osminkade "efter träningsfejs" för den i särklass största miljonpublik jag nånsin kommer ha. 

fredag 20 maj 2016

New York!

Det här med att blogga while in NYC går ju sådär kan vi enas om
Hotellets wifi och de få timmar vi mellanlandar här för att sova, skita och ladda mobilen är min enda chans att ge ifrån mej en reseupplevelse så jag passar på nu när jag blev andre-skitare på vår enda toalett och familjen står och trycker utanför. 
Så det blir kort här. Ville bara kika in och säga att jag kommer inte kika in här med bilder och storys från resan förräns vi kommer hem till vardagen igen. Måste maxa de här 10 dagarna i äpplet med minimal skärmtid och maximalt uppleva det riktiga livet utanför, för New York är visst tio gånger bättre än vad jag vågat drömma om!

Nu bankar de, Daniels tur att bajsa! 
...Eller en riktig bild har jag tid att slänga in får bli på bästa familjen på Time Square igår:
Hare!
/dronsan