söndag 5 mars 2017

Ett decennium senare...

Elva år sedan på dagen jag gjorde min första start i Ungdoms SM. Firar det med att sitta på läktaren och peppa mina youngsters som nu gör sitt första. Magiskt! De har den bästa tiden framför sig, for sure!
Kommer ihåg exakt hur nervös jag var när jag var en av de tjejerna på innerplan med sugrörssmala darrande ben som gick in på tävlingsbanan på sitt första mästerskap. Det är stort när man är 15 år, viktigast i världen kommer jag ihåg. Misslyckas man är hela livet förstört. De kommer jag också ihåg. 
Att umgås med unga människor som har en drivkraft i livet och vågar satsa på någonting ger så jävla mycket livslust! 

Fan vilket bra helg det varit. Hade bara mina kissekatter åkt med hade det vart en tia alltså! Vilda, Chilla proud mama is comin' for ya <3

torsdag 2 mars 2017

Lussekatterna

Mitt liv är komplett. Och det är lussekatternas förtjänst. Vi har blivit med kattbebisarna Vilda och Chilla! (Ja, inte vilka kattzizar som helst alltså, det är ju kändiskatter så de kom med vissa divaliteter såklart, som att de krävde en egen stamtavla som jag snabbt fick fixa). Vi har haft dessa bebisar i precis en vecka hos oss och iallafall jag är helt såld! (FÖR NU ÄRE JAG SOM ÄR MAMMA!)

 Tänkte lassa av lite bilder för min kamerarulle på mobilen börjar bli full, och samtidigt visa världen att vi har världens sötaste jävla katter! Nu kan jag dö lycklig! <3
Finaste Vilda <3
<3
...alltså? <3 <3 <3
Hörde att stamtavla var viktigt så fixa de en
AHHH! <3
Katt åt måttband. Blev mätt
en pussy vid vid pussyn
Men hur fin?
Chilla är bara för fin alltså! <3
Hallå?! Finast i världen <3
MIN KATT! <3 
Hon <3 <3
morgonmys osv
Vilda ÄR för go <3
lilla Vildis sitter still för en gångs skull... hela staden är i chock.
Med och spanar överallt..
<3
Chilla ska alltid vara nära <3
lilla Vilda 
<3
Chilla.. du dödar mej <3 <3 <3
syskonmys
syskonbus
katt i korg. Sånt man köper vykort på JU!
alltså? för söt ju.
Vilda <3
<3
världens nyfiknaste!
Älskar den här jävla linjalen.. But why?

söndag 8 januari 2017

Speak now or forever...

...hold your peace?! Piece...?

Eller peas? Håll mina ärtor tills jag undersöker saken närmare. 
Har lagt ut en omröstning på twitter över vad folket tycker och får jag ett hundraprocentigt svar slipper ni hålla mina ärtor. Det är ju tyvärr så att det är väääldigt långt kvar tills jag ska gifta mig men det kan också vara så att jag redan kommit ganska långt i planeringen. Men idag hakade jag upp mig på denna fras och kunde inte komma vidare. "Den som googlar den finner" som det gamla ordstävet säger och jag fann en guldgruva!
En riktigt nördig tråd på englishforums.com närmare bestämt där de diskuteras fram och tillbaka vilken som egentligen är den rätta stavningen på denna fras.

Vissa hävdar följande: 
"The phrase "Speak now, or forever hold your piece," is a linguistic cousin to the expression "Have you said your piece?" (Have you said what you wanted to say?)

Medan andra säger: 
..."I refuse to speculate on what it would mean if someone at a wedding decided to 'hold their piece'.

Fast då säger "piece-anhängarna":
"It's piece. As in, your oration. Hold your piece. If you were at peace with the situation it would not need to be held. 

Och några hävdar diplomatiskt: 
 Speak your piece.
Hold your peace.

En tjomme fick plötsligt luft och gjorde tråden mer intressant:
I always thought it was "Speak now or forever hold your peas".


Medan jag samtidigt på twitter fick följande från Peter Kaspersson:
"Som gammal 800m löpare skulle jag säga "hold your pace". 

Sista kontringen och spiken i kistan för mig blir detta: 
"The following excerpts from the dictionaries that say "hold your peace" is the correct expression:
Oxford Advanced Learner's Dictionary:
hold your peace/tongue.

Och man säger inte emot någon eller något som kommer från Oxford. Dessutom minns jag att det stod en dictionary från Oxford på pappas bokhylla hemma så det är att lita på. Varför det stod en sådan på pappas bokhylla är för att pappa jobbar som engelsk översättare så jag hade ju bara kunnat fråga honom.. men det är ju ingen sport! 

Så vi kanske kommer använda oss av frasen speak now or forever shut the fuck up, och översättningen på svenska (så att mormor förstår) får bli tala nu eller föralltid håll mina ärtor. 
/dronsan

onsdag 4 januari 2017

The Ring

OJOJOJ! Jag måste uppdatera här!
Minns för ett år sedan, då skrev jag att 2016 måste jag uppdatera minst en gång i veckan annars måste jag äta potatis till lunch?

Nu följer en förklaring i en jättelång parentes:
(Jag hatar potatis. Mest hatar jag Kung Edward. Smulig, torr och förjävlig. Jag har haft som argument hela mitt liv att jag äter inte potatis sen den dagen i skolan då jag klöv (klyvde?) en potatis mitt i tu, och innehållet i den rann ut!
Sen den dagen när jag fick en o-mogen potatis, eller inte tillräckligt kokt, har jag inte velat äta denna gröda (gröda?).
Idag känner jag hur förvirrat detta argument är eftersom jag nu vet att en potatis inte har flytande innehåll, hur rå, overkokt eller gammal den än är. 
Jag kan ha förväxlat potatisen med ett ägg. Det visar ungefär på vilken nivå mitt matintresse var när jag var en liten knodd) 

Idag är jag lite mer liberal till potatisen. Men bara lite.

Detta inlägg är alltså mitt första på det nya superåret 2017 och mitt första inlägg som "the ring-tjejen" (och om jag syftar på hon den superläskiga nattlinne-tjejen i The Ring eller det faktum att jag bär ring kommer ni snart förstå). Det här inlägget är inte bara tillägnat potatis, utan kommer också handla om oss:
Trots nytt år och nya möjligheter kan jag iofs inte lova att substansen i mina inlägg förbättrats ett dugg. Take me or leave me. Men idag är det ändå lite leverans på innehållet...

Cuz I´m fucking engaged!! Per har friat! Jag ska bli någons fru, städerska och hushållerska! (hej 1800-talet!) Men jag är inte den som är den.
 Jag är jättetacksam att någon vill paxa mig och att just denna någon faktiskt är den som jag själv ville paxa när jag var 14 år(!) och fånigt tonårdsförälskad!
Jag vill verkligen inte göra detta till något manus för en töntig romantisk film, men true story jag ska gifta mig med mannen i mitt liv! Hur klyshigt det än må låta.

Efter nio år, tre månader och en vecka (but whos really counting..?) stod han där på knä (fast inte tillräckligt djupt så hans kostymbyxor skulle bli smutsiga) utanför Domkyrkan i Lund och frågade om jag ville gifta mig med honom.
Det var synd att det var i Guds närvaro, men det var mörkt när vi gick dit och vi trodde vi bara stod mot en fin mur för att kolla fyrverkerierna.

Knäböjningen och frieriet är lite av en efterhandskonstruktion från honom själv, jag missade denna biten en smula pågrund av att min mascara hade smetat igen mina ögon och min syn var något eftersatt. Detta då han bara några sekunder innan hade stått bakom mig, tagit tag i mitt högra(!) ringfinger och försökt knö på mig en alldeles för liten, alldeles för vacker och alldeles för dyrbar ring.

Han sa då "Jag har en liten sak till dig". Och jag förstod ju typ direkt eftersom jag nog innerst inne har väntat på den här stunden i väldigt. Många. År.
Så jag började gråta, förlorade synen och närvaron och missade hans knö-böjning och den efterföljande frågan.
 Jag vet inte ens om jag sa ja, men jag tror det hade varit överflödigt.
Sedan kysste jag honom utan gladpacken trots att jag visste att det skulle innebära att jag fick hans förkyldning och antagligen inte kommer kunna träna på en vecka. Det var han värd då. Det var stunden värd! I nöd* och lust (*förutom vid smittsamma sjukdomar) kommer vi lova varandra om ett år. Hur galet är inte det?!
Fem i tolv. När han "bara" var min pojkvän och jag inte offrade hälsan för en vanlig nyårskyss...

Ett par minuter senare när ringen inte ville gå på höger ringfinger trots extrema mängder våld satte jag den på vänstern för att inte tappa den i mörkret, och där gick den på.
Tänk er typ askungen och glas-skon.
Ungefär då klev Ellen in och satte universums bästa replik "att det var ju bra eftersom det ju är på den handen ringen egentligen ska sitta!" Tillskillnad från när gubbar på gym påpekar "hur man egentligen ska göra" var det här påpekandet det bästa påpekande jag någonsin fått! Så då grät jag igen, för ingenting värmer ett gammalt höjdhoppshjärta så mycket när man tillslut kommer i någonting som tidigare varit för litet! (destruktiv association men de som fattar, fattar)

Så det var själva storyn om vår förlovning. För nio år sedan, tre månader, en vecka och fyra dagar sedan sa han "fan vad jag gillar dig" efter att vi ätit kinamat med en gaffel till Lejonkungen. Den meningen tillsammans med "jag har en liten sak till dig" Är de vackraste orden jag någonsin hört i livet eftersom jag inte är konfirmerad.

Tack Tobbe K för att du peppade mig att skriva ett inlägg, och tack Per T för att du gör mig så töntigt jävla lycklig. Och fan ta mig själv att mitt blogginlägg där jag tänkte berätta att jag ska gifta mig inleds med dessa jävla potatisar.

Nu bör jag återgå till jobbet!
/dronsan

fredag 9 december 2016

Our gran got gains!

Oklar rubrik kanske. 

Iallafall. Igår på Jul Med Ernst, som jag antar att alla kollar på, sa han ju, vår Ernst: "När man kommer in i huset och ser det här, ja då fattar man ju att i DET HÄR HUSET VILL MAN JUL!" 
Precis så är det också här hemma.

Granen har stått ståtlig hos oss i en vecka nu vilket jag antar att ingen som följer mig på insta storys kunnat undgå? Om jag får säga det själv är det den vackraste gran jag någonsin skådat och den luktar så mycket gran att jag får en tår i ögat av tacksamhet varje gång jag kommer hem och får ta första andetaget och inhalera doften av grönbarr! 
Och KULORNA DÅ! de glänser och glittrar! Och stjärnan då! Den är stor som fan, ja överdimensionerad som tusan pga att den egentligen ska hänga i fönstret och lysa. 
Har man ingen julgransstjärna med väldigt många extra fönsterstjärnor så får det bli så..
För att granen ska växa och frodas så matar jag den med vatten, växtnäring och proteinpulver och massa annat kul som människor växer av. Fick en hel kasse med pulver och suspekta saker från crossfittävlingen som jag tror passar granen bättre än mig. Sedan jag var med i ADAMS är jag extra försiktig med saker som heter typ black widow, extra fuel protein +++ och dylikt. Jag håller mig till ägg och köttbullar. Och även om allt var grönt enligt WADAs lista tycker jag att det är obehagligt att ha massa sånt där pulver och shots hemma tillochmed. "Kan klia under skinnet efter intag". I say no more. 
Man gör som man vill på kosttillskottsfronten men jag har mina principer och dessutom inga anledningar heller. 
Kommer bli en Belgium Blue kungsgran av detta träd innan jul tror jag! Kommer kanske växa grenar ända in till sovrummet och stjärnan kanske snart går genom taket och pillar grannen på övervåningen i rumpan. 

Appeopå gran. Igår såg jag på instagram att Skaraborgs Flygflottilj (underbart klubb-namn!) flygit med nio JAS-plan över värmland i formation av en gran! Skittrevlig grej, absolut Lars-Gunnar! 

...dock känner jag att jag därmed kan sluta källsortera mitt apelsinskal och mitt kaffesump i brun, soon to be, mögglig avfallspåse "för miljöns skull".
Rimligheten försvann.
Motivationen att göra denna försvinnande insats "för miljön" när man leker med flygplan just får fun försvann också. 

/dronsan

tisdag 6 december 2016

Jag har.. TÄVLAT!


Spoiler alert: Jag vann! 
Men låt oss prata om elefanten i rummet. Vi vann.
 Jag tävlade i ett beginner-lag med två monster så med facit i hand hade jag knappt ens behövt röra ett finger då mina teamisardrog  det tunga lasset.
 Jag gästspelade med lite snabba hopprep, burpees och annat som inte krävdes så mycket muskelmassa. Visserligen satte jag 12 skakiga snatchar som gjorde hela skillnaden på mitt vanliga självförtroende och att jag nu känner mig som en superhero. 

Skitsamma. Att bara få tävla igen!! Var ett par år sedan sist. Och att få stå högst på en prispall!!
Även om det inte rörde sig om någon SM pall i höjdhopp utan ett mindre klubbmästerskap så fick jag iallafall smaka på drogen av endorfin och adrenalin igen! Och även om jag är uppväxt med att stå på tävlingsbanan typ varje helg så har jag aldrig känt mig som en sån roockie som nu. Vad äter man?! Hur värmer man upp?!
Tre salladsblad och försöka slå huvudet i badrumstaket är sen gammalt en rutin inför tävling men inför en heldag i crossfitboxen kändes det inte optimalt. 

Fem WODar senare och en final på det så blev det segermiddag med burgare och bärs. Väldigt långt ifrån den höjdhoppiga kostcirkeln. Men ändå väldigt trevligt! 

Burgare, bärs och fötterna på bordet..
Även om mina teamisar som sagt gjorde jobbet så är jag ändå extremt nöjd över att jag lyckades få upp stångjäveln över hövve i en snatch exakt tolv gånger. Då vikten var över PB var jag ju lite smått orolig över att jag ens skulle klara en.
Ibland får man visst lite extra superkrafter, jag kallar det ett trevligt besök av tävlingsdjävulen i precis rätt tillfälle!

Annars tycker jag att crossfit är ett fenomenalt bra tillägg till friidrottsträningen. Nästan så att jag snart kan säga att friidrotten är ett skönt avbrott från crossfitten. Vad som började med en utmaning mellan mig och Per, den som först klarar 30 crossfitpass under sommaren fortsatte i någonslags rutin även under hösten. Jag vet inte vad jag vill med detta förutom att fortsätta då jag råkat fastna ganska mycket. 
Jag försöker hitta anledningar att sluta, som att mina armar blivit helt obesa till att det är dyrare än snus, men jag blir så deprimerad av tanken att sluta med något som gör mig så glad så jag antar att jag kommer fortsätta att slänga skrot över huvudet och sedan hoppa upp på en låda med en kettlebell i handen tills jag spyr även i fortsättningen. (Det blev en skitlång mening där men jag hittade inget passande ställe att sätta in en punkt)

Aja, lite bilder på det så checkar jag ut sen: 
Burpees over bar, all out 3min
Efter det valde min kropp att snabb-dö på banan...
..tills jag kom på att jag var tvungen att växla över till nästa i laget snabbt som fan...
WOD 3. 10 burpees, 20 cleans och 30 boxjumps for time
Nått sånt!
Grymma dudes!
De starka stöllarna i RX-klassen.
Bästa laget!
Bästa lagen! 
..och bästa gänget!
Och såklart bästa killen! <3

/Dronsan